Låt 1 - Day Tripper: I dagens läge är Beatles såpass klichée att fastän man inte kan förneka deras genialitet (åtminstone i deras senare del av karriären), så har jag svårt att finna deras musik allt för inspirerande, kanske på grund av en häftig inflation på låten ifråga. Den får en stark trea.
Låt 2 - HKI: Får en tvåa. Intron fann jag endast irriterande, men sedan när låten började blev det bättre. Skulle intron varit annorlunda hade det varit en definitiv trea.
Låt 3 - I Ain't No Nice Guy: Denna låt är väl Lemmys svar på begreppet ''Power Ballad''. Personligen är jag av den åsikten, att Motörhead är som bäst när det är snabbt och smutsigt, men denna låt är ett intressant alternativ. Får 3½, för fastän låten ifråga är lyssningsvärd, är den inget utöver det vanliga.
Låt 4: Sleeping My Day Away: The Cure möter Ac/Dc. Bäst på en jukebox i en mörk pub en torsdagsafton. Annars inget extra. 2½.
Låt 1 - Day Tripper: I dagens läge är Beatles såpass klichée att fastän man inte kan förneka deras genialitet (åtminstone i deras senare del av karriären), så har jag svårt att finna deras musik allt för inspirerande, kanske på grund av en häftig inflation på låten ifråga. Den får en stark trea.
SvaraRaderaLåt 2 - HKI: Får en tvåa. Intron fann jag endast irriterande, men sedan när låten började blev det bättre. Skulle intron varit annorlunda hade det varit en definitiv trea.
Låt 3 - I Ain't No Nice Guy: Denna låt är väl Lemmys svar på begreppet ''Power Ballad''. Personligen är jag av den åsikten, att Motörhead är som bäst när det är snabbt och smutsigt, men denna låt är ett intressant alternativ. Får 3½, för fastän låten ifråga är lyssningsvärd, är den inget utöver det vanliga.
Låt 4: Sleeping My Day Away: The Cure möter Ac/Dc. Bäst på en jukebox i en mörk pub en torsdagsafton. Annars inget extra. 2½.